Anita Koski har jobbat på Prevex i hela 50 år

Prevexs VD Marko Nylund, Anita Koski och operativa chef Mikael Gäddnäs.

År 1974 var Anita Koski från Nykarleby 17 år gammal och behövde ett jobb. Hennes bror jobbade på ortens stora arbetsgivare Prevex och han föreslog att hon skulle söka dit. Sagt och gjort, Anita gick och pratade med vd:n och blev erbjuden att börja redan nästa dag.

– Jag var egentligen för ung för treskiftesjobb, men vd:n sa att vi kan se mellan fingrarna med det eftersom jag ändå snart skulle fylla 18.

Sedan dess har Anita gått, eller snarare cyklat, till samma arbetsplats i 50 år. Hennes arbetsuppgifter har under åren varierat, men hon har alltid trivts med sitt jobb, och därför aldrig funderat på att söka sig bort. 

– Den enda avdelningen jag inte jobbat på är kontoret. Jag förstår mig inte så bra på datorer, säger Anita, som ändå gått en datakurs för seniorer och lärt sig betala räkningar på nätet.

”Jag har alltid trivts och lagandan med arbetskamraterna har varit fin. Arbetsgemenskapen har varit som en familj för mig.”

Anita skulle egentligen ha haft möjlighet att gå i pension redan för fem år sen som 63-åring, men hon valde att fortsätta jobba. När hon fyllde 68 i våras funderade hon igen på att gå i pension, men beslöt att stanna kvar lite till.

– På som­ma­ren har jag så myc­ket att gö­ra i träd­går­den att jag får ti­den att gå också utan job­bet. Men det kän­des in­te loc­kan­de med en syss­lolös vin­ter som pen­sio­när, så nu är min plan att gå i pen­sion i april 2025. Då har jag job­bat på Prevex i 51 år.

Trots att hon ald­rig dri­vits av pen­gar har det också va­rit en god af­fär för Anita att fort­sätta job­ba, efter­som pen­si­onen kom­mer att bli flera hundra euro högre än om hon pensio­nerat sig vid 63.

Vad är det då som fått Anita att stanna kvar så länge på Prevex?

– Jag har alltid trivts och lagandan med arbetskamraterna har varit fin. Jag har ingen familj så arbetsgemenskapen har varit som en familj för mig. Jag tror också att jag hållit mig bättre i skick genom att jobba. Hade jag varit pensionär så hade jag bara suttit i min fåtölj. Jag gillar inte att jumpa eller promenera, men däremot nog att cykla, säger Anita som cyklar till jobbet året om. Hon bor en kilometer från Prevex fabrik i Nykarleby.

Anita är glad att hon fått ha hälsan kvar, men faktum är att det kanske delvis är jobbets förtjänst. De senaste åren har hon jobbat med montering och trots att hon skulle kunna jobba sittande så jobbar hon hellre stående i en position som också ergonomiexperterna har berömt. Hon har aldrig haft problem med axlar eller nacke. 

”Jag tror att jag hållit mig bättre i skick genom att jobba.”

Borta från jobbet har hon enligt egen utsago aldrig varit för småsaker. De längsta uppehållen har kommit då hon varit permitterad ett par gånger och då hon genomgick en större operation på 1980-talet. Efter det sade läkaren att hon inte mera skulle jobba natt. De senaste åren har hon jobbat från klockan två på eftermiddagen till tio på kvällen eftersom det passar henne bäst.

– Jag brukar inte lyssna på radio medan jag jobbar utan låter tankarna löpa fritt. Ibland sjunger jag för mig själv. Under många år jobbade jag med att övervaka maskiner på natten och då brukade jag handarbeta samtidigt. Handarbete är fortfarande min största hobby vid sidan av trädgården, så det lär blir mycket korsstygn och stickande efter att jag gått i pension.

Under 50 år hinner det hända mycket. Förutom ökad automatisering och fler maskiner är en av de stora förändringarna att det idag jobbar folk från många olika länder inom produktionen på Prevex och att man därför hör många andra språk än svenska. En annan förändring är att tekniken gjort det möjligt för var och en att vara i sin egen bubbla med hörlurar, vilket Anita tycker är lite synd.  

– Tidigare var det mera social samvaro kollegerna emellan. Nu sitter folk och scrollar på sina telefoner under kaffepauserna.